En barnbokspoet: Magister Nillebu


Kan inte avstå ifrån att dela med mig lite av en barnbok jag just läser för Adrian 10 år. "Spionerna i Oreborg" av Jacob Wegelius. En av huvudpersonerna i berättelsen, Olle Nillebu är en opraktiskt lagd ung man som har stora svårigheter med sitt yrkesval. Han vill bli fiskare som sin far men tål inte sjön, han arbetar i handelsträdgård och utvecklar en sällsynt frukt och grönsaksallergi, hans snickardrömmar driver nästan varvet där han är anställd i konkurs...


"När det nu inte fanns någon syssla som passade Olle, greps han av missmod och bestämde sig för att bli poet. Han hade nämligen sedan mycket unga år haft en dragning till böckernas värld. Där kunde han få vara med om allt det som i verkliga livet bara var otäckt och besvärligt.

På sjön blev man blöt och kall och illamående, men med en god sjöroman kunde Olle uppleva de mest fantastiska seglatser och samtidigt ligga varm och trygg i sin säng. I poesin kunde han finna tröst och medhåll när han kände sig ledsen eller missförstådd.

Efter sina fiaskon i yrkeslivet kände han sig just ledsen och missförstådd och därför beslöt han sig för att själv skriva poesi. Under några höstveckor fördrev han sina dagar med att sitta på klipporna och svårmodigt betrakta havet för att få inspiration.

Han fick tyvärr ingen inspiration, men istället en kraftig förkylning som höll honom sängliggande ett bra tag. Poetlivet föreföll inte särskilt passande för någon med hans klena hälsa."


Stackars Olle! det hela löser sig genom att han får bli skolmagister istället vilket han med sitt intresse för böcker faktiskt väl lämpar sig för och krydda i tillvaron får han genom att även bli spion så småningom.