Sandemoses barnbarn vansläktas inte:

Den norska illustratören och barnboksförfattaren Iben Sandemose är sondotter till Axel Sandemose och sannerligen ingen Jantejänta!

Poesisamlingen "Lykkens frakk" innehåller nästan ordspråkskorta dikter. Såna som kan vara behändiga att ha till hands när man behöver en liten existensiell paus mitt i larm och tillgjordhet.

Det handlar om sådant poesi brukar handla om. Kärlek, längtan, ångest, åldrande, kommunikation och brist på sådan.

Om att vända ryggen till i sängen. Om att i hemlighet förakta sig själv och om att hasta, jagad av ett smygande åldrande, att bädda inte sällan ensliga läger.

Kroppen är det ständigt återkommande. Sandemose skapar ett litet anatomiskt lexikon på norska. Ibland är delarna nästan främmande för diktarjaget. Som öppningsdikten, "På den andre siden":


men der
i morgenskimmeret
ser jag fötterne mine
på den andre siden av
kroppen


Kroppen är också platsen för alla känslor, all ångest och all ilska.
Som i "Hopsekåpse", där författeren skapar en stilig kontrast:


en liten dame
i en enda mindre kropp
med bittesmå muskler

(...)

hodet skjört
som en såpeboble
en smal och spinkel en
såm rommer
vrål och helvete
på tynne
tynne ben


Jag tycker ofta poesi är mest till sin fördel i det lilla , anspråkslösa formatet som här.




Boken är utgiven på Cappelen 2006
Isbn:9788202262417