Natascha och Falkenland i Bergakungens Sal

Den nya ikonen för kittlande flickmartyrskap på första sidan i Aftonbladet idag, den lilla bergtagna tioåringen som tillbringat 8 år hos Trollet Priklopil. Sminkad, uppklädd, till synes lugn och samlad, leende. Orkade inte se intervjun på tv, exploateringen är i full gång, dreglandet, spekulerandet, sensationslystnaden, hetsjakten.

På kultursidan: Christine Falkenlands nya roman "Trasdockan", redan titeln avslöjar att det rör sig om ännu en missbrukad flickmartyr. Ännu en bok jag nog inte står ut med att läsa trots min djupa beundran och mitt behov av Falkenlands "glasklara, vackra prosa". Romanen beskrivs som en variation på temat ur diktsamlingen "Om Honom", men det är som om jag inte klarar prosa i det här sammanhanget. Den poetiska distanseringen är nödvändig för att inte känslor av förtvivlan, uppgivenhetoch äckel ska blöda ner sidorna i boken direkt. Jag är glad att Falkenland skriver det hon skriver även om jag inte tål att läsa det.

Gråter blod!

Från "Kvinna Nu" dagens Aftonblad

"Vanligt gymnasietjejer våldtas i Luleå 15 procent av tjejerna på gymnasiet i Luleå har blivit våldtagna det senaste året. Det hävdar Tjejjouren i Luleå efter en undersökning. Man har under några år arbetat med föreläsningar för att göra eleverna medvetna om det sexualiserade våldet och i samband med dessa föreläsningar så har undersökningar genomförts. Enkätsvaren visar att var tredje tjej på gymnasiet utsatts för någon typ av sexuellt våld och 15 procent av de tillfrågade tjejerna uppger att de blivit utsatta för våldtäkt. (FL-Net)"


Jag tänker i ren förtvivlan rösta på den leda FI trots att jag inte tror på konceptet.
Det allra värsta är att det finns de som skyller den här utvecklingen på feminismen. De stackars gossarna/männen blir så skrämda av alla kaxiga, kompetenta, kastrerande kärringar som konkurrerar ut dem och ställer krav att detta är backlashen. Valerie Solanas och S.C.U.M kom tillbaka allt är förlåtet. Heja Gudrun!

Sifferamnesi

En av mina mest besvärande kompetensbrister är mitt närmast obefintliga sifferminne. Jag är mamman som inte kan minnas sina barns personnummer och då menar jag inte bara de sista fyra siffrorna utan FÖDELSEDATUM. idag har jag t.ex lyckats ringa och gratulera min numera 21 årige son på födelsedagen idag som var IGÅR! undrar hur många såna morsor det finns? En stor fet anledning till självförakt. Förlåt älskade Robin! Du har inte ärvt dyskalkylin eller snarare sifferfobin av mig utan är fena på matte. Alltid en liten tröstegrund dock.